Sanningen om nystartade företag

Fredrik i kontorets soffa

Det var ett mycket shysst blogginlägg på Guy Kawasakis blogg idag, inte skrivet av Guy, utan av Glenn Kellman, VD för RedFin. Det är ett fantastiskt bra inlägg överlag, men det som dängde hem riktigt hos mig var denna punkten:

It isn't going to get better--it already is.
In the early days, start-ups focus on how great it’s going to be when they succeed; but the moment they do, they start talking about how great it was before they did. Whenever I get this way, I remember the Venerable Bede’s complaint that his eighth century contemporaries had lost the fervor of seventh century monks. Even in the darkest of the Dark Ages, people were nostalgic for...the Dark Ages. Start-ups are like medieval monasteries: always convinced that paradise is just ahead or that things only recently got worse. If you can begin to enjoy the process of building a start-up rather than the outcome, you'll be a better leader.

Jag, Criwall, Fredrik och Erik och är nu seriöst i uppstartsfasen på Fat Statement AB som tekniskt sett är mitt fjärde företag. Grejen med nya företag är att de är små, sårbara och på randen till konkurs. De har pyttelite pengar och skitmycket räkningar. Det är ett jävla helvete. Och så jävla roligt. Det är himmelen egentligen, man bara glömmer det. Ok, det kommer att blir ekonomiskt bättre med tiden, men vi kommer fortfatande att titta tillbaka på den här tiden som den roligaste och mest spännande, med inredning av kontor, inbrott, när Fredrik kommer råtrött från sitt andra jobb på eftermiddagen och kollapsar i soffan, och när vi spelade in nollbudget-reklamfilm på ICA Nära i Tylösand.

Njut av nuet. Det är kanske ett helvete, men det är helveten man oftast är lyckligast i.