När allt hopp är förlorat

Dagar (och i vissa fall veckor) utan hopp kommer helt enkelt ibland, och då får man klara sig utan hoppet ett tag. Så här gör jag.

07:78. Idag har jag en sån där dag där något hänger ödesdigert över en. Inget är förändrat från gårdagen då det kändes bra, men idag känns det som att allting kommer att gå åt helvete. Mina fina visioner av framtiden känns plötsligt vaga och orealistiska, de som kändes så bra och tydliga målinriktningar igår.

Lyckligtvis händer detta sinnestillstånd mig ganska ofta, så jag har blivit van. Det går inte att göra så mycket annat än att vänta ut känslan, men det går snabbare om man håller sig aktiv och rör sig i riktning mot sina mål. När det här tillståndet inträffar så går jag in i ett läg där man bara ser precis, precis det framför sig. Man frågar sig - vart var det jag ville igår, och vad är nästa, lilla enskilda uppgift jag kan göra för att röra mig närmare målet? Ju mindre denna uppgift är, desto bättre. Gärna nåt som bara tar typ en kvart. Fråga dig sen frågan igen, gör grejen, osv.

Folk som inte tror att detta funkar kan gå och se touching the void.