Grilling / Ömsesidiga krav på andra människor

Idag fuskade jag nästan med min tidsprioritering. Jag var på väg att åka till Varberg till Annes födelesedag två timmar tidigare, trots att mitt hem och planering var i total oordning, OCH att jag inte hade bloggat sen i torsdags. Ordning först, vänner och familj sen. Dammit. Så jag tog ett senare tåg och städade, duschade, planerade och bloggade.

I fredags hade Jag, Ryde, Criwall och Fredrik styrelsemöte (nåja) med det nya företaget för första gången. Kändes coolt. Saker och ting rör sig framåt, även om det (i vanlig ordning) är mera skakigt och långsammare än jag hade velat. Sen drog vi och grillade.

Efter grillandet åkte vi och tvättade fredriks bil. Här är en meningslös film som jag filmade:



Sen tjatade teatergänget med mig till Mårtenssons, så jag kom inte i säng förrän klockan 5 den natten. Urg. Dagen därpå spelade vi DVD-Trivial Pursuit, ett TP som jag faktiskt kan vinna på, hos helle. Poängen med DVD-TP är att frågorna relaterar till populärkultur. Här är en bild på Criwall när han beskriver storleksskillnaden mellan Action Man och Action Force figurer.

---

Pratade med Hanna för ett tag sedan, och hon sa att hon alltid flyr förhållanden så fort det kommer krav. Vi pratade en del om vilka krav som känns bra och vilka som känns dåliga. Krav och press från människor baserat på vad DE vill känns dåliga. Krav och press baserat på vad VI vill känns bra. Därför är det så otorligt viktigt att i alla sunda relationer av alla typer ha tydligt definerat vad man vill gemensamt med sin relation/samarbete.

Sen så hade (i vanlig ordning) Gretchen ett utmärkt inlägg på sin blogg som var relaterat till saken.

Generally, if the Big Man makes dinner, I clean the kitchen; despite the obvious moral hazard inherent in this system, it works well. The other night, however, as we finished eating, I looked around and noticed that he’d somehow used every pot and chopping board we owned.

“Don’t worry about the kitchen,” the Big Man volunteered, before I said a word. “I’ll clean it up after my conference call.”

I went ahead and cleaned up the mess myself. By telling me that he’d take over the chore even though it was my responsibility, he put me in control. By offering to do the clean-up himself, he removed my sense of resentment, and he also made me feel like I was choosing to give him a treat.

Och TOOT. Det där fick mig att tänka. Om man tar bort alla krav, så blir allting i stället en gåva, och gåvor är så jävla mycket bättre än att man ger efter för krav. Det är helt enkelt mer i synk med hur människor funkar. I ett förhållande (romantiskt, kompis eller arbete) bör därför krav hållas till ett minimum. Krav är inte dåliga per definition, men dåligt definierade, implicita, och ensidiga krav är fanimej per definition dåliga. Krav och commitments i alla former av förhållanden därför vara a) explicita OCH b) ömsesidiga (eller win-win som di säjer i ammärrkat).

Dvs. om man t.ex. ska ha mysiga hemmakvällar med sin flickvän på fredagar så ska det vara något som BÅDA har starkt intresse för. Om bara en person gått med på det och den andre pushar, så blir det för den icke-pushande personen ett ensidigt krav, och gör att personen känner sig fångad. Om dessutom den ena parten känner sig sårad när tjejen vill gå ut i stället för att mysa hemma, UTAN att fredagkvällen är något tydligt avtalat, så är kravet både implicit och ensidigt, vilket gör att kravet är korrupt och helt åt fanders.

Samma sak gäller när man sätter krav på anställda som inte ligger i deras egentliga intresse (typ nån arbetsuppgift som inte ger några tydliga positiva konsekvenser för den anställde, utan bara för arbetsgivaren) som den anställde gör bara för att man hotar med negativa konsekvenser, så blir det återigen ett korrupt förhållande som i det långa loppet kommer att kollapsa på andra vis.