Att vara konsekvent

Är hemma. För sent från jobbet, i vanlig ordning. Kuken. Jag hade chans att vara därifrån i god tid, men neeej, jag stannade kvar och testade om Fat Statement gick att köra på Mosso (det gick inte).

Var på väg att dra över hela kvällen med att fixa en låneansökan men Fredrik stoppade mig och övertalade mig att det inte var värt att göra sig olycklig och arg bara för att få finansiering en vecka tidigare. Han har rätt förstås, under senaste tiden har jag verkligen glömt bort att göra annat än jobb, och det gör mig arg och allmänt oregerlig.

Det är viktigt att vara konsekvent.

Det är viktigt att komma ifrån jobbet i tid, även om det är nåt intressant man vill göra på övertid. Det kan vänta till nästa dag.

Det är viktigt att komma i säng i tid, även om det är nåt coolt man vill avsluta som tar en timma extra.

Det är viktigt att blogga varje dag, även om man känner sig okreativ.

Det är viktigt att äta frukost varje dag, även om man inte är orkar.

Det är viktigt att vara extrovert och trevlig, särskilt på dagar då man känner sig ful och tråkig.

Det är viktigt att vara lika stark som vanligt när man känner sig svag.

Det är viktigt att träna även när man inte känner för det.

Det är viktigt att vara generös även när du är fattig.

Det är viktigt att sova och träna även när du har dåligt med tid.

Ok, nu låter det som att jag tycker att man ska vara värsta jävla rutinroboten, det är inte alls det jag menar och är så sjukt inte jag att det skriker om det, men det är viktigt som tusan att komma ihåg att om du inte står fast vid dina rutiner och principer JUST NÄR du inte känner för att göra det, eller när omständigheterna gör det olämpligt, så är de inte värda NÅNTING, och kommer inte överleva i ditt liv länge till.

Tänk efter innan du skippar frukost, eller "glömmer" svara på ett SMS, eller struntar att ge pengar till en hemlös, och fråga dig själv - är det här den sortens person jag vill vara? Är det här den sortens liv jag vill leva?