Oro / stoppa tankeflödet

Ok, sen i torsdags har jag varit svinsjuk. Fick akutmycket feber mitt på dagen och har sedan dess variot helt värdelös. Har skaffat penicillin, och tittat på 20 avsnitt av Brothers And Sisters - [Torrent säsong 1], en helt sjukt bra serie. Skulle gärna länka till ett ställe där man kan betala för nedladdningen, men tyvärr EXISTERAR ju inte det (hint hint, film & tv-industrin), så i vanlig ordning tvingas man vara brottsling.



I ett av de senare avsnitten så finns det en scen där mamman i familjen inte hört av sin son som är utomlands i krig på tre veckor, och som blir fullständigt förlamad när det ringer på dörren. Tankarna som går igenom hennes huvud är naturligtvis att det kan vara snubbar från militären som är där för att berätta att något har hänt hennes son. Hon fryser och klarar inte av att öppna dörren. Vad som faktiskt händer ska jag inte spoila, meeen...

Det var ett så fint exempel på hur oro förlamar. Det är när man misslyckas med att hindra sig från att tänka ett steg längre, och ett steg längre, och så vidare... Det ringer på dörren. Vem kan det vara? Det kan vara militären. De kan ha dåliga nyheter. Han kan vara död. Vad skulle det göra med mig? Vad skulle det göra med familjen? Kan den splittras? Skulle jag överleva det? osv.

Sånt där tänkande är aldrig någonsin produktivt, efter en 2-3 led är det definitivt så spekulativt att analysen inte kan användas för att planera handling, det enda som händer är att man blir sjukt stressad. När dina tankar börjar springa flera led iväg bortom faktumet "Det ringer på dörren", så vet du att du har för lösa tyglar på dina tankar för situationen. Strama upp dem, och fokusera på nästa steg, och agera på fakta och händelser och vad som är bäst just nu, med de förutsättningar du har NU, inte grejor som KAN hända senare. Om du är för stressad för att göra det, så vet du att du behöver gruppera om, ta en paus. Drick kaffe, umgås med några vänner, och skriv listor eller noveller eller whatever som du behöver för att känna dig mera i kontroll.

Och nu, totalt orelaterat, men ändå tänkvärt: