Mitt andra värdord: Tro
This blog post is what we in Sweden call "jävligt pretto". Men jag bryr mig inte.
Har idag ägnat större delen av dagen till att måla den här på väggen på våra nya lokaler:

Symbolen är logotypen för vårt nya företag, som är en vidareutveckling av Knapp.NU, och som jag mer och mer övertygas om kommer att bli enormare än vi någonsin vågar föreställa oss i förväg.
När jag målade det sista av den slogs jag av en enorm känsla av storhet. En känsla av att jag kan göra vad som helst. Att begränsningar är en illusion placerad på oss av samhället för att det skulle kollapsa om alla var som jag, och faktiskt tog till vara på saker och ting. Inte stannade för begränsningar. Inte stannade när folk blev arga, hotade eller sårade av det som var rätt. Inte lyssnade på de som var små och rädda och oroliga.
Jag är enorm. Mitt spelrum är jordklotet. Ditt spelrum är din syfteslösa pyttelilla tillvaro, och det närmaste du kommer ett syfte är att skydda din lilla existens från förändring. Det som skiljer människor som dig från människor som dig är bara en sak:
Tro.
Min förmåga att tro på det som är omöjligt. På det som inte finns. Att tro att det går att flyga. Att tro att man vågar stå på scen. Att tro att det går att klyva en atom. Att tro att man kan få en flicka att tycka om en. Att tro att det går att prata med en person långt borta utan att skrika. Att tro på att man kan utrota fattigdom med mikrolån. Att tro på att man vågar flytta till en ny stad. Att tro att människan kan rädda ozonlagret. Att tro att man kan ändra musikindustrin och folks syn på media.
Eller, i mitt fall, att det går att förändra människors uppfattning om utseende och yta från något destruktivt och ytligt till ett sätt att kommunicera och nå ut till sin omgivning. I vilket fall, att genuint tro att man kan ändra en specifik sak med världen.
För en tro på någonting ger en möjlighet att svinga det kraftfullaste vapen och verktyg som människan har till förfogande: Förmågan att göra ett val. Att bestämma att det man tror på skall komma till existens. Att iden inte bara är görbar, utan skall komma att bli.
Tro. Välj. Gör.
Har idag ägnat större delen av dagen till att måla den här på väggen på våra nya lokaler:
Symbolen är logotypen för vårt nya företag, som är en vidareutveckling av Knapp.NU, och som jag mer och mer övertygas om kommer att bli enormare än vi någonsin vågar föreställa oss i förväg.
När jag målade det sista av den slogs jag av en enorm känsla av storhet. En känsla av att jag kan göra vad som helst. Att begränsningar är en illusion placerad på oss av samhället för att det skulle kollapsa om alla var som jag, och faktiskt tog till vara på saker och ting. Inte stannade för begränsningar. Inte stannade när folk blev arga, hotade eller sårade av det som var rätt. Inte lyssnade på de som var små och rädda och oroliga.
Jag är enorm. Mitt spelrum är jordklotet. Ditt spelrum är din syfteslösa pyttelilla tillvaro, och det närmaste du kommer ett syfte är att skydda din lilla existens från förändring. Det som skiljer människor som dig från människor som dig är bara en sak:
Tro.
Min förmåga att tro på det som är omöjligt. På det som inte finns. Att tro att det går att flyga. Att tro att man vågar stå på scen. Att tro att det går att klyva en atom. Att tro att man kan få en flicka att tycka om en. Att tro att det går att prata med en person långt borta utan att skrika. Att tro på att man kan utrota fattigdom med mikrolån. Att tro på att man vågar flytta till en ny stad. Att tro att människan kan rädda ozonlagret. Att tro att man kan ändra musikindustrin och folks syn på media.
Eller, i mitt fall, att det går att förändra människors uppfattning om utseende och yta från något destruktivt och ytligt till ett sätt att kommunicera och nå ut till sin omgivning. I vilket fall, att genuint tro att man kan ändra en specifik sak med världen.
För en tro på någonting ger en möjlighet att svinga det kraftfullaste vapen och verktyg som människan har till förfogande: Förmågan att göra ett val. Att bestämma att det man tror på skall komma till existens. Att iden inte bara är görbar, utan skall komma att bli.
Tro. Välj. Gör.
Etiketter: analys, montörgatan





<< Startsida